Ikväll så är det då slut på en av årets höjdpunkter, vinnaren av mello 2013 skall koras. Årets upplaga känns som en något svagare än förra årets. Tror inte vi kommer få någon topplacering i Eurovision detta år, men man vet ju aldrig. Det enda jag hoppas och som såklart säkert inte kommer inträffa är att YOHIO inte vinner. Förstår inte denna hets kring denna grabb, låten är inte bra alls, han sjunger inte särskilt bra men han som person sticker ut. Känns som det vore fel att bara skicka en artist för att han har en viss stil. Aja upp till svenska folket och Europajuryn att bedöma trots allt. Min favoritlåt och den enda som riktigt ger mig rysningar är Robins. Men det har väl aldrig hänt att en som gått från 2:a chansen vinner så lär väl inte hända. Men jag håller tummarna för denna grabb. Anton kommer nog få någon röst med och kanske till och med Raffe, de är alla i min mening bättre än mangafiguren. Äsch vad jag låter ilsk och deppig, sanningen är nog att det är så det är. Men det mesta beror nog på graviditetsbekymmer nu. Varit hemma hela veckan på grund av kraftiga sammandragningar som gör ont. Foglossning på det gör ju inte mycket för att hjälpa direkt utan kroppen har ont 24 timmar om dygnet, och sömnen störs. Förra söndagen och i onsdags natt var det så jobbigt under flertalet timmar att jag trodde liten var på väg ut. :(. Var och tog prov hos bm som trodde det kunde vara UVI men som på snabbtestet inte visade något. Ivägskickat på odling dock och får snart svar om det är något där. Bm tyckte dock man skulle ringa förlossningen och höra efter med dem för att se om de tyckte jag borde åka in och kolla. Ringde upp men det ansåg väl inte att det borde vara någon fara då de ju inte var ständig ihållande förvärkar och ej heller att man fått någon blödning eller så. Ordinerad vila och smärtstillande, kunde få hjälp med något att sova på om det var så. Känns som det var lättare med första barnet, då tas man på allvar på ett annat vis, som det känns iallafall. Nu är jag mest deppig och ledsen för är rädd att man får gå såhär de sista månaderna. Känner sig handikappad rent ut sagt. Men men, inte mycket och göra. Försöka hålla humöret uppe och hoppas på att liten i magen vill hänga kvar ett tag till iallafall.

Nej nog med depp, vill iallafall önska er alla en trevlig helg! Sköt om er!

och så avrundar jag med att lyssna in denna kille :)

http://www.youtube.com/watch?v=zxUEcqgSqk0%20