Ja det var då inte igår man skrev sist..så vad händer, just inte så mycket. Dagarna rullar som mest på i bebisbubblan. Emil växer så det knakar och är en stor kille, dryga 70 cm lång och 7,5 kg tung 5 månaders bebis. Tiden går ännu fortare med nummer 2 känns det som och snart är väl lilleman uppe och springer ,och mamman tillbaka i den vanliga vardagen igen:). Men tills dess så njuter vi och myser järnet.

Har inte skrivit något om förlossningen kom jag på, ett par av er vet hur det gick och att det även denna gång blev utdraget. Låter bli den alltför detaljerade informationen men kan säga så mycket att nummer 2 inte alls behöver gå fortare eller vara en enklare förlossning än den första. I mitt fall var det tvärtom. Med Nelly gick öppningsskedet undan men det blev utdraget och sugklocka på sluttampen. Med Emil tog latensfasen en evighet med pinvärkar som inte gjorde just någon nytta och man blev " drogad" med diverse preparat innan det drog igång på riktigt. De sista 2 cm och krystvärkarna tog sammanlagt 4,5 timme, då hade jag knappt sovit på 2,5 dygn, mådde skit och lustgasen var ens bästa vän( som absolut INTE fungerade med Nelly) Drog i mig lite väl mycket mot slutet och tuppade nästan av ,varpå de fick ge mig extra syre ett tag. Men ut kom han tillslut den lilla pojken som inte alls var så stor som beräknat. 2 dgr före utsatt datum, 50 lång och 3540 g. Det första han gjorde när han kommit ut var att bajsa ner i princip hela mig som en fin gest sådär :) men ack sådan fin liten kille. Idag är han en viljestark men lugn och glad liten gosse, mestadels lättsam och nöjd och det tackar vi för. Jag vet att jag i början sade aldrig mer , det blir inga fler barn. Men nu såhär i efterhand och en tid efter så kan jag inte säga aldrig mer. För oavsett smärtan och det jobbiga så klår kärleken man känner till det lilla pyret allt och man skulle kunna göra det igen. Den allra största kärleken i ens liv är barnen, och jag är glad och tacksam för att ha fått privilegiet att få vara mamma.

Utöver den lilla romanen jag nyss skrev så pågår även projekt ombyggnation här hemma. Det byggs ny trapp/ trapphus, kök och nytt rum till Emil. Utöver det fönsterbyte, ny panel och färg. Skönt när allt är klart sedan och fräscht. Därefter blir det nog inte så mycket mer bygge, utöver en ny altan då men det blir ett senare projekt:) .

 

Pappan i huset har också börjat på sitt nya jobb i Uppsala denna vecka så som det ser ut närmsta tiden kommer vi vara mycket ensamma jag och barnen. Skönt att det iallafall finns ett par till som nu är mammalediga som vi kan " hänga " med:) 

Å just ja, lille Adam anlände ju för några veckor sedan, världens finaste lilla kille. GRATTIS mamma Jessica och pappa Crippe!