Igår var en ledig dag från jobb, eller rättare sagt det blev föräldrainsats på dagis. Mysigt och vara med barnen det blir man glad av:)Lillan levde ju som vanligt om som hon alltid gör när mamma hennes är där;)men det var ju väntat så ingen chock direkt. 

När vi var klara för dagen vart det hemfärd för att hämta pappan och fara in till stan för lite shopping. nellan fick massa presentkort på HM i julklapp så dessa spenderade vi på en i stort sett ny garderob i passande storlek. Vart mycket fint bla ett par cargobyxor i smal modell, slitna jeans, bastoppar, fleeceset, koftor och en supertuff militärkjol i lite vippig modell. Finfint:)

När detta var avklarat svängde vi förbi Daffy´s för lite mat. Allt lugnt till dess lillan var klar med sina strips och kyckling sen börja kaoset....fy fan för 3-årstrots säger jag bara. Hon har vilja min lilla ängen har alltid haft men denna gång vart det FÖR mycket. Börja åla sig på stolen och skulle inte sitta, rusade iväg till disken och röjde så vi fick jaga ett par vändor fram och tillbaka. Sen skulle hon helt plötsligt äta mer och fick då mer.

Efter 2 tuggor skulle hon inte ha mer och försökte då rymma igen ,varpå vi fick sätta ner henne i barnstolen igen och hon klättrade upp direkt och skulle ner. Hon lyssnade inte för fem öre på vad vi sa, sen gick Ante för att sola och jag hade vid det laget ställt tallriken åt sidan och förstått att jag inte skulle kunan stressa i mig någon mer mat, utan började förbereda oss för att gå ut till bilen.

Men kruxet var att jag inte fick på ungen kläderna, ålade sig som säl, skrek och gorma och slogs. Skulle ha mat, skulle inte ha mat, skulle inte sätta på sig några kläder utan bara springa iväg ifrån mig. Mamma var dum och skulle gå!!!!!som hon fullkomligen vrålade ut. Hör till gör att det satt ett sällskap om 4 personer i samma rum som inte kunde föra en diskussion för att Nelly skrek så högt. Damen i sällskapet såg måttligt irriterad ut efter redan 5 minuter men jag kunde inte göra något fick ju inte på min dotter vare sig jacka eller skor för att gå ut.

Efter ytterligare ca 5 minuter lyckades jag envist få på henne skorna och därefter vid det 10:e rymningsförsöket lyckades jag få in henne i ett hörn där jag kunde få tag i henne och kila fast henne mellan benen mina och få på henne jackan. Fy fan vilken pärs...helt slut efteråt både hon och jag. Men sen var det så bra så, påtalade för henne att så där fick man absolut inte göra, och att man måste lyssna på mamam och pappa. det då hon hade lugnat ner sig skapligt och vi satt i bilen. Hon satt och tittade på mig någon minut och efter detta fick mamma ett förlåt och en kram. Tror hon kom på att hon gjort fel själv, vilket ju är bra och en lärdom.

Aja jag antar nog att det blir värre prövningar än dessa men nu vet man ju iallafall vad man har att vänta sig framöver:)

Tänkt vilken skillnad det kan vara på sinnesstämningar, se bild nedan;)





Ciao